Igår på promenaden så mötte jag möjligtvis en av de sötaste kattungarna någonsin i skogen! Vi gick och helt plötsligt ropar pappa "ser ni katten brevid granen?" Och ja, där satt den här lilla filuren. Jag tog mig in i skogen till den och gud vad den skrek! Den satt och skrek jättemycket och sen sprang den iväg upp för ett litet "berg". Haha jag som är lite smått kattgalen klättrade efter med kameran i hand och när jag kom fram fortsatte den att skrika men gud vad kelig den va! Haha den nästan kastade sig på mitt ben för att bli klappad!

 

Den första tanken som slog mig var att den tappat bort sig hemifrån men den var inte mager eller såg sliten ut på något sätt så efter lite seperationsångest gick vi vidare. Det är inte klokt vad jag längtar efter att få en ny liten kattunge här hemma!